PM – Renässansen Jonna & Simon
Övergripande bild
”Den sanna renässansmänniskan”. Utifrån en bild föreställande Leonardo da Vinci [1] talar vi inledningsvis om renässansens ideal för att ge en uppfattning om vilka egenskaper som värdesattes under epoken. [2, 3] Vi tar upp viktiga historiska händelser som inträffade; hur upptäckarnas världsomseglingar skapade förutsättningar för kulturell utveckling och hur reformationen ledde till att den kyrkliga dominansen bröts. Vi behandlar även vilka tankar och idéer som dök upp under renässansen genom att diskutera hur synen på människan förändrades när hennes vilja inte längre var underkastad det gudomliga. [3] Några för epoken betydelsefulla författare (Miguel de Cervantes, William Shakespeare och Georg Stiernhielm) presenteras dessutom kort.
Epokens effekt på litteraturen
För att åhörarna ska få kunskap om vad som kännetecknar renässanslitteratur presenterar gruppen sedan några av dess utmärkande teman och drag; t.ex. hur antika symboler återupplivades, hur fokus förflyttades mot huvudpersonens ”jag” och hur litteraturen blev friare då den inte längre var styrd av kyrkan. Vi diskuterar hur faktorer som boktryckarkonstens intåg och det faktum att författarna inte längre enbart skrev på latin bidrog till att litteraturen blev mer tillgänglig för gemene man, och nämner dessutom begrepp som satir, metafor och fabel. [3, 4]
Presentation av en verksam författare
Miguel de Cervantes föddes 1547. I tjugoårsåldern tillfångatogs han av turkar och fördes som slav till Alger, men försökte rymma genom att fly via ett spanskt skepp. Flyktförsöket avslöjades dock och Cervantes var nära att mista livet. Han arbetade senare som skatteindrivare i Spanien men anklagades för förskingring och kastades i fängelse, där han inledde arbetet med Don Quijote. Boken benämns ofta som litteraturhistoriens första roman, vilket gör Cervantes till en viktig författare. [2]
Läsning av utvald text
Vi läser ett avsnitt ur Miguel de Cervantes Don Quijote. [2]
Diskussion kring text
Vi avslutar med en diskussion där vi reflekterar kring vad som gör Don Quijote till ett typiskt renässansverk:
- Skriven på ett sätt som sätter huvudpersonen i fokus
- Uppvisar inslag av parodi, driver med de riddarromaner som var populära cirka 100 år tidigare
- Roman
- Skriven på folkets språk, i detta fall spanska
”Den sanna renässansmänniskan”. Utifrån en bild föreställande Leonardo da Vinci [1] talar vi inledningsvis om renässansens ideal för att ge en uppfattning om vilka egenskaper som värdesattes under epoken. [2, 3] Vi tar upp viktiga historiska händelser som inträffade; hur upptäckarnas världsomseglingar skapade förutsättningar för kulturell utveckling och hur reformationen ledde till att den kyrkliga dominansen bröts. Vi behandlar även vilka tankar och idéer som dök upp under renässansen genom att diskutera hur synen på människan förändrades när hennes vilja inte längre var underkastad det gudomliga. [3] Några för epoken betydelsefulla författare (Miguel de Cervantes, William Shakespeare och Georg Stiernhielm) presenteras dessutom kort.
Epokens effekt på litteraturen
För att åhörarna ska få kunskap om vad som kännetecknar renässanslitteratur presenterar gruppen sedan några av dess utmärkande teman och drag; t.ex. hur antika symboler återupplivades, hur fokus förflyttades mot huvudpersonens ”jag” och hur litteraturen blev friare då den inte längre var styrd av kyrkan. Vi diskuterar hur faktorer som boktryckarkonstens intåg och det faktum att författarna inte längre enbart skrev på latin bidrog till att litteraturen blev mer tillgänglig för gemene man, och nämner dessutom begrepp som satir, metafor och fabel. [3, 4]
Presentation av en verksam författare
Miguel de Cervantes föddes 1547. I tjugoårsåldern tillfångatogs han av turkar och fördes som slav till Alger, men försökte rymma genom att fly via ett spanskt skepp. Flyktförsöket avslöjades dock och Cervantes var nära att mista livet. Han arbetade senare som skatteindrivare i Spanien men anklagades för förskingring och kastades i fängelse, där han inledde arbetet med Don Quijote. Boken benämns ofta som litteraturhistoriens första roman, vilket gör Cervantes till en viktig författare. [2]
Läsning av utvald text
Vi läser ett avsnitt ur Miguel de Cervantes Don Quijote. [2]
Diskussion kring text
Vi avslutar med en diskussion där vi reflekterar kring vad som gör Don Quijote till ett typiskt renässansverk:
- Skriven på ett sätt som sätter huvudpersonen i fokus
- Uppvisar inslag av parodi, driver med de riddarromaner som var populära cirka 100 år tidigare
- Roman
- Skriven på folkets språk, i detta fall spanska
Källförteckning
1. Bilden hämtad från http://totallyhistory.com/leonardo-da-vinci/ 110919.
2. Ekengren, Hans-Eric & Lorentzson-Ekengren, Britta (2002). Ekengrens svenska. Stockholm: Natur & Kultur.
3. Danielsson, Anita & Siljeholm, Ulla (2003). Svenska i tiden. Stockolm: Natur & Kultur.
4. Utbildningsradion (2010). Hej litteraturen, Renässansen. Hämtat från www.urplay.se/158021 110911.
Lite anteckningar... i sonettform:
SvaraRaderaPå renässansen blev antikt coolt igen.
Italienarna var väl extra stolta.
Konst, vetenskap och fest hade man på känn
skulle få också vanligt folk att volta.
Att driva med, skratta och dra fräcka skämt,
om vilsna ”wanna be” – riddare skriva
Det kan vi ju tycka är roligt alltjämt,
Men då var dock såna särskilt aktiva.
Japp, duktig skulle man va på allt minsann,
och också tro på sig själv som enskilt jag.
Boktryckarkonsten gjorde läsandet lätt.
Att bara dyrka Gud gick ej längre an.
Här fixade också Shakespeare lite drag.
Ibland valde han att skriva en sonett.
Lite vanliga anteckningar:
* Antiken ville man nu återuppliva med italienarna i täten. Allt man skapade skulle skapas med antiken som mall.
* En special idealbild av den perfekta renässansmänniskan blev också till. Man ville att människor skulle vara vetenskapliga snillen, kreativa underverk och sociala genier. Ett exempel på en sådan människa var Leonardo da Vinci. Han var helt enkelt multibegåvad och ägnade sig åt mycket, utforskade och placerade sig inte i ett enda fack, helt i renässansens anda.
* Det här var också tiden för Columbus stora upptäckt. Inte bara Amerika upptäcktes heller, utan flera andra länder och nya kulturer. Man började handla med varandra allt mer. Världen blev mer global helt enkelt.
* Nu var inte längre kyrkan och Gud det enda som betydde något. Människan skulle fram i rampljuset! Individen, jaget skattades högt. Folk kallade sig själva humanister.
* I litteraturen, som blev friare tack vare att man bröt sig loss en aning från kyrkan, kunde man nu se parodier och satirer. Metaforer blev vanligare och romanen skapades (med antikens epos som föregångare).
* Natur och kärlek var vanliga motiv.
* Shakespeare gjorde teatern populär i främst England.
* Boktryckarkonsten uppfanns. Man behövde inte längre skriva vartenda exemplar av en bok för hand. Allt blev mycket mer tillgängligt och billigare.
Som jag förstod det så var renässansen en tid då den den grekiska och romerska antiken "föddes på nytt".
SvaraRaderaRenässansen var en extremt händelserik epok men också en av de som betydde mest inför framtiden. Än vad de andra epokerna innan (inom litteraturens utveckling)hade bara påverkat. De andra epokerna hade bara ändrat hur man skrev, medan denna epok började påverka hur men skrev på ett annat sätt; det började påverka hur många människor som faktiskt kom i kontakt med de olika texterna som skrevs, men också hur dem bevarades. Det är just denna epok som har påverkat på ett helt annat sätt här fanns det fakta, som exempel; vem som skrev och vem dem var, vilket har varit en aning luddigt innan.
Innan jag fick höra denna föreläsning hade jag fått för mig att Gud stod ganska mycket i centrum under denna epok. Vilket visade sig vara fel, utan(som jag förstått det) var det mer under medeltiden det var så. Det jag tycker är intressant är att denna epok påverkade även upplysningen till viss mån. Till exempel så uppkom romanen, vilken blev en riktig höjdare under upplysningen. Jag tyckte även texterna vi läste ifrån båda epokerna påminde om varandra om man kollar på uppbyggnad av text. Innan denna epok skrevs det med speciella versmått eller sjuuuuukt jobbiga texter som vi från 2000-talet inte gillar(tror jag generellt). Därför tycker jag att man kan se en viss utveckling av text genom epokerna till de typer av texter vi läser idag.
SvaraRaderaVida - tack för poesin! Kul att du uppmärksammar att det faktiskt inte bara handlar om Amerika hela tiden (som ju "upptäcktes" av Colón (Om inte Eriksson räknas) och döptes efter Amerigo (!)). Nu blev det många parenteser...
SvaraRaderaHannah - spännande att du lyfter författaren som nu blir konstnär snarare än hantverkare. Dennis - När vi talar om epoken så talar vi ju om det som rör sig framåt och skiljer sig från föregående epok. Det rör sig inte om alla människor --> Gud var fortfarande "stark".
SvaraRaderaJag har alltid trott de första romanerna skrevs någon gång på 1600-talet, kul att man får lära sig nya saker! Men när jag tänker vidare på det så inser jag att det nog är ganska naturligt att romanen uppkom under den här tiden. Böcker blev ju allt mer tillgängliga för vanligt folk, jag är så farlig att jag antar att de inte kunde speciellt mycket om versmått eller språk som latin. Jag tror att texterna behövde bli mer lättförstådda, och då skapades romanen. Även att gud inte var lika mycket i centrum längre borde också haft något med romanens födelse att göra.
SvaraRaderaNär jag ändå höll på med litteraturhistoria blev jag sugen på att titta lite i mitt exemplar av Murisaki Shikibus (http://sv.wikipedia.org/wiki/Murasaki_Shikibu) dagbok och hon ska ha skrivit en roman (Genji monogatari)i början av 1000-talet i Japan. I boken beskrivs han som en man med många tallanger (poesi, musiker & målare) och har länge varit ett ideal i Japan. Att kunna många olika saker sågs ju som väldigt fint under renässansen. Jag tyckte det var lite roligt att samma ideal kan råda även om de är i helt olika länder och tidsepoker. :)
SvaraRadera