Grekisk antik litteratur: PM
Inledning
Under den här redovisningen presenteras den grekiska antiken och dess litteraturhistoria. Redovisningen kommer att omfatta tre delar; en presentation av epoken, epokens effekt på litteraturen och en fördjupning om Homeros, en av epokens viktigaste författare. Därefter presenteras ett utdrag från ett verk av honom, vilket följs av en diskussion.
Tidsepoken Ungefär 700 f.Kr. till 300 f.Kr.
Under hela den grekiska antiken var Grekland uppdelat i små stadsstater. (Almgren, Bergström & Löwgren 2011 s. 32) Detta ledde till ett splittrat Grekland med många krig. Till exempel de stora hjältekrigen mellan Aten och Sparta (Ibid s. 33) samt kriget om Troja (Ibid s. 31f). Detta är viktigt därför att krigen starkt påverkade livet i antika Grekland. Demokratins utveckling under epoken kommer att presenteras, på grund av den stora roll den hade i samhället och de följder denna utveckling gav. (Ekengren & Lorentzson-Ekengren 2002 s. 54f; Almgren m.fl. 2011 s. 34)
Stora författare som verkade inom denna epok kommer att nämnas, såsom Aiskylos, Sapfo och Homeros. Dessa har genom sin litteratur avbildat det antika Grekland såsom vi känner till det idag. (Ekengren & Lorentzson-Ekengren 2002 Kapitel 3)
Under hela den grekiska antiken var Grekland uppdelat i små stadsstater. (Almgren, Bergström & Löwgren 2011 s. 32) Detta ledde till ett splittrat Grekland med många krig. Till exempel de stora hjältekrigen mellan Aten och Sparta (Ibid s. 33) samt kriget om Troja (Ibid s. 31f). Detta är viktigt därför att krigen starkt påverkade livet i antika Grekland. Demokratins utveckling under epoken kommer att presenteras, på grund av den stora roll den hade i samhället och de följder denna utveckling gav. (Ekengren & Lorentzson-Ekengren 2002 s. 54f; Almgren m.fl. 2011 s. 34)
Stora författare som verkade inom denna epok kommer att nämnas, såsom Aiskylos, Sapfo och Homeros. Dessa har genom sin litteratur avbildat det antika Grekland såsom vi känner till det idag. (Ekengren & Lorentzson-Ekengren 2002 Kapitel 3)
Epokens effekt på litteraturen - Här kommer det att presenteras hur litteraturens födelse gick till () och hur den mer utbredda skrivarkonsten ledde till ett mer enat Grekland. (Almgren m.fl. 2011 s. 32) Litteraturen delades upp i tre genrer; epik, lyrik och dramatik. Vad är skillnaderna mellan dessa grundstenar inom litteraturen? (Nord 2009 s. 56f) Hur skrevförfattarna? Vilket versmått var vanligast förekommande? Vilka stildrag kännetecknar epoken? Hur påverkade grekernas tro litteraturen? (Ekengren & Lorentzson-Ekengren 2002 Kapitel 3) Dessa frågor kommer vi att besvara.
Homeros
En överblick om vem författaren var, hur han skrev och vilka verk han är mest känd för kommer presenteras under redovisningen.
Vi kommer att läsa samt dramatisera ett utdrag ur en av Homeros nationaleposer Iliaden, som heter ”Hektor och Andromache”. (Ibid s.60-70)
Källförteckning
Ekengren, Hans-Eric & Lorentzson-Ekengren, Brita. (2002) Ekengrens svenska. Stockholm: Natur & Kultur
Almgren, Hans, Bergström, Börje & Löwgren, Arne. (2011) Alla tiders historia 1b. Malmö: Gleerups
Nord, Eva . (2005) Kultur och idéhistoria. Stockholm: Liber
Vi läste ju också Hektor och Andromake.
SvaraRaderaVad är viktigt att komma ihåg från epoken?
På vilket sätt syns epoken i den aktuella texten? - blogg away...
De många krigen under Antiken verkar haft en stor påverkan på författarnas sätt att skriva, då det beskrevs som ärofyllt att kriga som man.
SvaraRaderaÄven gudarna verkar haft en stor inverkan på författarnas skrifter eftersom de (i texten som delades ut under dagens redovisning) menade på att de båda sidor som stred mot varandra hade olika gudar på var sin sida, som skulle ge seger om man bad till dem.
Smarta tankar som alltid, Viktor!
SvaraRaderaVisst är gudarna lite lika människor?
Det är just att gudarna beskrivs som människor som gör hela Grekland och dess historier intressanta, åtminstone enligt mig. De beter sig som människor, älskar, förlåter och de hämnas. De blir mer personliga på det sättet och man blir mer intresserad av deras egna historier. Anywayy så är berättelsen om Troja väldigt intressant att fördjupa sig i. Är det bara jag som tycker att texterna från förr verkar mer beskrivande och vackrare än de är nu för tiden?
SvaraRaderaibland tycker jag nästan att de är lite för beskrivande, men då är jag nog snarare inne på 1800-talet...
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHåller förresten med dig, Sara, jättemycket angående gudarna. De har ju personlighet! De har makt och allt det där, men de har också svagheter. Egentligen borde man ju vara mer benägen att tro på att de ska existera än den långt mer diffusa kristna guden... Fast de fyller ju lite olika syften förstås. Antikens gudar var där för att underhålla, skrämmas och förenkla, medan man hos den kristna guden mer söker trygghet och hopp. Under antiken fick gudarna misslyckas och de blandades in mer i sagor och var som karaktärer. Kanske något hälsosammare gudar än dagens... Var det meningen att man skulle lära sig något av antikens gudars sätt att agera?
SvaraRaderaLite om texten vi läste:
SvaraRadera- Epitet – vitarmat skön, hjälmbromsglimmande Hektor, gudomlige Hektor
Man får just den informationen om karaktären som är relevant för stunden. Karaktären får en speciell sorts stämning runt sig genom epitetet och situationen då epitetet används, och återkommer epitetet senare känner läsaren av samma stämning igen, och vet vad den har att vänta sig.
Hektor får kallas hjälmbromsglimmande när han snart ska dra ut i krig. Han får ett slags ny, skinande aura omkring sig. Redo för allt. Senare när han till sist faktiskt lämnat allt bakom sig, gett sig av för att tjäna Gudarna, får han kallas den gudomlige. Ett steg uppåt. Han är nu inte bara en vanlig soldat och pappa, han är en av Gudarnas krigare.
- Hjälte
Inte förrän Hektor har sagt sitt om oförmågan att förändra sitt öde, refererar författaren till honom som hjälte. Det var det som var klassiskt under denna epok. En hjälte var någon med ett bestämt öde, som var tvungen att gå igenom uppoffringar för att nå sitt mål. Det blir väldigt tydligt här.
Precis som tidigare kommenterat så tror även jag att gudarna har spelat en mycket stor roll i den här Epokens litteratur.
SvaraRaderaT.ex. om man inte hade haft den här starka tron på att gudarna skulle bistå en i alla dessa krig skulle man då ha krigat? Och om man inte hade dragit ut i så många krig hade man då skrivit om dem eller hade man istället berättat om alla jordbruksägare som förlorat livet till boskap som blivit galen kanske?
Jag håller med både Sara och Vida angående beskrivningarna och epiteten. Vi läser ju böcker från romantiken där det också finns väldigt mycket beskrivningar, dock mer om naturen medan det som beskrivs här är mer om personer och gudar. Det jag ville komma fram till var att man på den här tiden var mer inriktad på människan och de stordåd som vissa valde att göra samt gudarna och deras påfund medan man under romantiken var mer inriktad på naturen och det kan ha haft inverkan på vad texterna intresserad sig för.
... Det är nu man inser att man borde kommit in i diskussionen tidigare för att kunna komma med något nytt (men ska försöka ändå):
SvaraRaderaDet var sjuukt beskrivande, men på något sätt aldrig ur en riktigt negativ synpunkt. Så även fast gudarna är rätt lika människor så är de inte lika.. elaka? Även om de vill hämnas och kan vara riktigt grymma så förnekar de aldrig de bedrifter någon faktiskt har åstadkommit? Eller är jag bara helt trött och virrig nu så allt är obegripligt?
Jag skulle inte säga att det är lika beskrivande som naturalismen och realismen - där kommer ni få se ett gäng beskrivningar! har man inte fokus kan man tappa bort sig ordentligt bara i beskrivningen till "berget är högt", vilket inte riktigt går på samma sätt i grekiska antiken...
(sömndags nu, förlåt för världens mest förvirrade inlägg)
Jag håller med Julia, blir lite sent att komma in nu. Men vi testar!
SvaraRaderaJag tycker att Viktor har sammanfattat eopken väldigt bra. Det handlade om att få gudarna på sin sida, och på något sätt känns det som att det inte längre är möjligt med dagens Gud då ha nu för tiden älskar alla.
Det var väldigt ärofyllt att kriga och man skaffar sig en ordentlig uppfattning om karaktärerna redan när man läser epiteten. Redan då vet man vad författaren vill att man ska tycka om karaktären. Känslorna svallar över hos både människor och gudar, och jag håller verkligen med om att gudarna är personliga. De älskar och hatar på samma sätt som människorna.